Igår bjöd Moderatkvinnorna in till möte för att diskutera frågan om våld i nära relation. Maria Blomqvist, som har egen erfarenhet av att bli slagen, berättade sin historia. "Jag väntade på och längtade efter att han skulle lämna mig. För om han själv gick sin väg skulle jag slippa slå mig lös från honom, från oss och från vårt gemensamma liv. Eller tänk om han rentav skulle dö en helt förbjuden tanke."
Maria är tyvärr inte ensam men Maria har haft kraften att skriva ner sin berättelse. En bok, En vacker dag lämnar jag honom, som idag används i utbildningssyfte.
Vi fick också höra en polis berätta om hur de arbetar med offren och förövarna.
En tanke som slog mig när jag satt där bland ett tjugotal kvinnor och lyssnade var. Varför är vi bara kvinnor här? Är våld i nära relation verkligen en kvinnofråga. Nej, och nej! Det är naturligtvis en mänsklig fråga, dessutom en förfärlig mänsklig tragedi för alla inblandade parter.
Vilken bra tanke Carina, att våld inte är en kvinnofråga - och så väldans trist att ingen velat kommentera detta folkhälsoproblem som du tar upp.
SvaraRaderaThe Good News är att både nationell och internationell forskning sedan 1970-talet fastställt familjevåld inte är en kvinnofråga utan en jämställdhetsfråga. Positivt är förstås också alla strategier mot familjevåld som regeringen sedan 1990-talet tagit fram just för kommunpolitikerna ska förstå och ta sitt lagstadgade ansvar för detta folkhälsoproblem.
Med din positiva inställning hoppas jag vi 2015 har att se fram emot att kommunens handlingsplan mot familjevåld från 2013 också implementeras
Hälsar
Carolin Robson
Miljöpartiet i Danderyd