När jag slår upp morgontidningarna skräms jag av livsmedelskedjornas braskande annonser. Billigt, billigt! Kom och köp!
Att det är knepigt att få pengarna att räcka hela månaden vet jag, med stor familj är det en konst att ha råd att äta både gott och nyttigt.
Om det inte är jag som betalar priset för fläskfilén från Italien, som idag kan köpas på Hemköp för 39:95/kg, vem är det då?
Varför inte ta sig en liten funderare på vem som får betala resten. Är det grisuppfödaren i Italien, är det slaktaren, är det chauffören som kör lastbilen till Sverige, eller är det kanske grisen själv som med ett kort eländigt liv får betala för att vi inte vill, eller tycker oss ha råd?!
Det går att äta både gott och nyttigt utan att välja kött från djurfabriker. Om det ligger kött på tallriken mera sällan har man kanske råd att välja bort det som kommer från de eländiga djurfabrikerna.
Hur långt kan och bör vi gå i jakten på det billigaste? Det verkar som om det alltid är priset som vinner när man rusar genom mataffären efter något att servera på tallrikarna till kvällen?
Något att fundera på inför besöket i livsmedelshallen ikväll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar