Tillfälliga asylboendet Pärlan i Djursholm

Vid måndagens fullmäktige fick jag en interpellation av Christer Erestål (SD). Måste väl egentligen tacka honom för då fick jag ett bra tillfälle att berätta lite om hur det ser ut på Pärlan. Jag vill också delge även er som inte lyssnat på fullmäktige denna information:

Frågor och svar i interpellationen:

Hur ser genomströmningen ut?
Migrationsverket hade sagt att de boende skulle stanna 2-3 dagar, högst 2 veckor.
Av de 75 som kom den 1 december åkte den sista familjen den 29 februari (2 vuxna och 4 barn) och genomströmningen har varit ca 200 boende.

Vilka är det som bor där?
Barnfamiljer: Det har varit 12 barnfamiljer med 1-8 barn/familj.
Ensamkommande barn: Inga
Könsfördelning: Den 1 december startade vi med 3 avdelningar med 16 män/avdelning. Från den 21 december har vi haft 2 avdelningar med män.
Tills idag fördelningen: 42% män/pappor, 17% kvinnor/mammor och 41% barn.
Som mest drygt 30 barn.

Var kommer de ifrån?
Afghanistan, Syrien, Irak, Iran, Georgien, Albanien, Libanon, Etiopien, Nigeria, Ekvatorialguinea, Ryssland, Gambia, Marocko, Rwanda, Staten Palestina, Okänt, Statslös.

Gäller fortfarande tidsplan för stängning?
Ja

För att underlätta den långa vistelsetiden på Pärlan har det funnits en enastående volontärverksamhet som innehåller; basket, volleyboll, simning, Friskis & Svettis, gym, cricket, ridning, svenska, matematik, målning, lera, teater, Cirkus Cirkör, sagostund, sång.

Det har helt enkelt fungerat väldigt väl på Pärlan och jag hoppas innerligt att de bär med sig ett fint minne från tiden i Danderyd.

Besök på Stocksundsgårdens äldreboende

Tack för ett bra besök på Stocksundsgården.

Igår besökte Christina Böös, Alexandra Anstrell från Haninge och jag själv Stocksundsgården och kocken Karoline Nordefors. Alexandra hade bett om att få göra ett besök och prata mat och kök eftersom just detta äldreboende vann 1:a pris i tävlingen och mat för äldre förra året.

Vi bjöds på kaffe, te och kakor och hade ett mycket intressant samtal om allt om och kring mat och mathållning för äldre.

Karoline ligger inte på latsidan utan fortsätter jobba för att ständigt förbättra i köket. I november 2015 blev Stocksundsgården först i Sverige att KRAV-certifiera ett kök på äldreboende på nivå 2. Det innebär att maten lagas med minst 50 procent KRAV-godkända livsmedel.

Min filosofi är att måltiderna till de äldre ska vara rogivande, värdiga och personliga”, säger kocken Karoline Nordefors.

Kommunfullmäktige ikväll

Ikväll är det dags för fullmäktige att sammanträda, som vanligt kl 19 på Djursholms slott och allmänheten är välkommen att lyssna. Några ärenden rör socialnämnden så det blir nog några turer upp i talarstolen.
Här finns dagordningen.
Bl a ska vi behandla en motion från SD där de vill att vi höjer ersättningen till familjehemmen för att få fler familjer att ställa upp.
Jag har också att svara på en interpellation, också den av SD. Där ställs en del frågor angående det tillfälliga asylboendet på Pärlan i Djursholm.

Denna gråtrista måndag kommer jag ägna åt att läsa på lite om detta och kanske om lusten faller på ska jag skriva en eller annan artikel/insändare, har lite tankar...

Ge inga slantar i muggen

Utanför snart sagt varje livsmedelsbutik och köpcentrum sitter en tiggare. Varken regn eller kyla hindrar dessa fattiga människor att sitta på trottoaren, skramla med muggen och be om några slantar. Du som lägger pengar i muggen, tänker du på att du uppmuntrar till tiggeri och cementerar den ovärdiga situation dessa människor befinner sig i, de sitter på en smutsig trottoar på dagarna och sover i en kall bil eller bara under ett bylte utomhus på nätterna.

Tänker du på att dessa människor också har en familj, en man eller hustru, som antagligen sitter på någon annan trottoar. Lika smutsig och lika arm som den du nyss hjälpte med dina slantar. Detta par har också, precis som du och jag barn. Barn som inte får leva sitt liv i familjegemenskap med mamma, pappa och syskon utan lämnas kvar i hemlandet. Barn som växer upp och lever tillsammans med mormor, farmor eller en granne. Denna mormor/farmor kan vara 38 år och också ha egna minderåriga barn att ta hand om, och kanske även andras barn. Ibland lämnas barnen tillsammans med den äldsta i syskonskaran, det kan vara en 12 åring som får förtroendet att ta hand om flera småsyskon under långa tider. Tänk ett ögonblick på vad det gör med ett barn som tvingas leva den största delen av barndomen med frånvarande föräldrar.

Pengarna de skramlar ihop är inte tillräckligt för att hjälpa på ett långsiktigt och konstruktivt sätt. Du vill väl egentligen, precis som många med mig ge en gåva som leder människor ur djup fattigdom, ger möjlighet till utbildning, hälsovård och egen försörjning. Precis som den nationella samordnaren Martin Valfridsson säger, ge inte i muggen utan hellre till någon av organisationerna på plats i Rumänien och Bulgarien t ex Röda Korset, Erikshjälpen och Hjärta till Hjärta. Själv har jag valt Hjärta till Hjärta, vilken väljer du?

Carina Erlandsson 

ordförande socialnämnden

Att bli gammal

Hur lätt är det att bli gammal, ja vi är väl alla på väg och vägen dit känns rätt bra. Men när man är framme vid målet, hur känns det då? Det måste kännas bra på riktigt, i hjärtat.
Vi gör i kommunen egna mätningar, det görs nationella och det går nog inte att räkna dem alla egentligen. Den senaste är en stor mätning som heter;  Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? Danderyd ligger rätt bra till, även om inte 100% är nöjda med allt men vi ska absolut inte slå oss till ro utan fortsätta utveckla.

Den 21 januari gick tiden ut för att lämna anbud på byggande och driften av vård- och omsorgsboende i kv Ginnungagap i Djursholm. Ligger på ängen snett emot Vasaskolan där fd Pärlans förskola ligger.
Nu hoppas jag att de som är experter och ska utvärdera fick en stor bunt kuvert att sprätta upp. Vi har redan idag boenden som drivs privat t ex Blomsterfonden i Svalnäs och Tallgården i Enebyberg, Aleris driver Odinslund och Attendo Mörbylunds gruppboende. Övriga vård- och omsorgsboenden drivs av kommunen.

Silverpark, Täby

Vid utvärdering är själva innehållet, dvs vården och omsorgen den allra viktigaste parametern. Priset på marken, dvs hur mycket pengar kommunen får för försäljningen är naturligtvis viktigt men inte avgörande.
Jag utgår ifrån att de som redan är etablerade här i Danderyd vill vara med på ett hörn, det finns också flera andra företag som är etablerade i vårt närområde.

I höstas var jag med på invigningen av Silverpark i Täby, så fint, ljust och trevligt vård- och omsorgsboede drivs av Vardaga som driver flera boenden i bl a Täby.

Det är självklart viktigt att vi får ett hus som vi kan vara stolta över. Det ska vara snyggt och passa in i miljön. Erfarenheten säger dock att det finns risk för att kringboende överklagar men vi får hoppas på att det inte försenar bygget i onödan. Med en bra dialog och samtal med grannarna är jag övertygad att det kommer bli riktigt, riktigt bra!

Flyktingar och tiggare

Det mesta handlar nu om ensamkommande barn. Det heter barn, enligt FN är alla barn under 18 år och sen är man vuxen. Ja vuxen och vuxen...
Några överenskommelser finns väl inte längre,utan nu fördelas de som kommer till kommunerna runt om i Sverige. Danderyd har dock inte tagit emot någon alls sedan slutet av december. Tack och lov, måste sägas. Nu hinner personalen göra allt administrativt jobb runt ikring mottagandet. När det var som värst kom det ungefär ett barn om dagen och då gällde det bara att hålla näsan över ytan och göra det bästa av situationen.

Danderyd har goda förutsättningar att ge dessa pojkar ett gott mottagande och goda möjligheter till skola, arbete, praktik och inte minst att integreras väl. Jag är övertygad om att vårt stora föreningsliv kommer kunna hjälpa till. Det räcker nämligen inte med kommunala tjänstemän, jag tror faktiskt att vi alla kan göra en insats, liten eller stor. Gör vi det är jag övertygad om att det kommer gå bra för pojkarna.

Många hör av sig till mig och undrar om det inte går att få bort tiggarna eller rättare de skräpiga boplatser som de upprättat på en del håll. Jo och det gör vi, eller åtminstone så mycket vi kan. Polisen har kört bort dem från tunneln vid Hortus men de är snart tillbaka. Samma sak i bilar som olagligt parkeras lite varstans.

De flesta tiggare verkar lämna sina barn hos mormor eller farmor hemmavid. Då tycks det också bli lite si och så med skolgången, detta trots att de har skolplikt i Rumänien. Här i Danderyd har inte jag sett barn som tigger eller är tillsammans med sina föräldrar men ibland föds det ju barn och de flesta åker hem när det är dags, men dock inte alla. Sorgligt att en ny generation ska växa upp utan någon annan framtid i sikte än en smutsig trottoar. Usch så förfärligt!

Jag och många med mig ger istället pengar till någon av de seriösa organisationer som jobbar på plats i Rumänien. Själv har jag valt Hjärta till hjärta, som vad jag kan bedöma gör ett bra arbete.
Hur blir det med nästa generation som växer upp med föräldrar som sitter på en trottoar på dagarna och sover i en gångtunnel på nätterna, långt hemifrån? Det blir naturligtvis på samma sätt och de kommer leva samma liv. Vi måste helt enkelt bryta detta. Ingen lätt fråga men jag försöker göra vad jag kan.
Trevlig helg